måndag 14 september 2009

Goda grannar?

Efter stämman trodde jag livet skulle bestå av lite färre personangrepp. Så fel jag hade!

Jag har inte skrivit något på bloggen på en tid, men har valt att låta den vara kvar och dessutom tagit bort granskningen av kommentarerna. Behovet av att prata om det som hänt finns, och så länge det diskuteras kommer bloggen att finnas kvar.

Jag trodde i min enfald att nej-sidan skulle lugna ner sig och verka för en bättre stämning i området, nu när dom "segrat" med stor hjälp av Hyresgästföreningen. Så fel jag hade!

Jag och min sambo besökte 40-årsjubileet för att träffa människor i området. Oberoende av sida i ombildningen. För det är ju över nu, eller?

Det hade varit lätt att skriva något spydigt om att Johan Johansson stod på scenen och uppmanade alla att gå och köpa "lokalt producerad kultur" på loppmarknaden. Denna kultur bestod givetvis av hans egna skivor och bok, och en fest bekostad av hyresgästerna var ett utmärkt tillfälle att marknadsföra sina produkter. Man kunde också sagt något om att artisterna gratulerade oss till att vi röstade nej på stämman. Vad har det med Linjalens 40-årskalas att göra? Givetvis valde jag att inte göra detta, eftersom det hade varit helt onödigt. Det hade absolut inte fört oss närmare en försoning mellan ja- och nejsidorna.

Jag är givetvis besviken på utgången av processen, men trots att jag tillhör den besegrade sidan vill jag gå vidare i livet. Vi vinner ingenting på att förtala varandra och sprida hat och osämja. Jag hoppade att nej-sidan skulle vara ödmjuka segrare och att de ville detsamma. Så fel jag hade!

Min sambo (som inte varit inblandad i detta överhuvudtaget) var för en dryg vecka sedan trevlig och presenterade sig för en granne hon inte träffat tidigare. Han skällde då ut henne! Han berättade att han bott här i 40 år, och vi, vi skulle ju inte ens ha fått någon lägenhet här! Och han hade minsann hört att vi varit aktiva på den där bloggen. Fruktansvärt! Sen anklagade han henne för att sakna moral innan han slängde igen dörren i ansiktet på henne. Och detta gör en man som är i pensionsåldern! Det är fruktansvärt! (Du vet vem du är. När du tänkt efter lite och är beredd att be om ursäkt är du välkommen att ringa på vår dörr)

Jag är återigen utsatt för en massiv förtalskampanj från nej-sidan. Varför? Kan man inte bara vara nöjd med att man lyckats förhindra Linjalenborna att själva få ta besluten i området och göra sitt livs affär? Nej! Kampen fortsätter, men målet är nu endast att smutskasta den tidigare ja-sidan. Det verkar vara JÄTTEVIKTIGT när jag plockar bort någon kommentar, och man gråter genast ut hos sina åsiktsfränder. Markus är dum. Jättedum!

Diskussionerna är nu intensiva. Jag har ett jobb och ett liv att ta hand om, och har inte tid att lägga timmar varje dag på bloggen. Därför kommer den även fortsättningsvis var öppen för kommentarer och dom publiceras utan granskning. Detta kommer att missbrukas av nej-sidan, som har en egen blogg för sin agitation, och jag kommer därför plocka bort olämpliga kommentarer. Jag ber därför att ingen svarar på idiotiska kommentarer. Låt dom bara vara så plockar jag bort dom! Fungerar det inte så sätter jag på kommentarsgranskningen igen.

En hel del kommentarer från boende i andra föreningar har börja strömma in. Det är tydligt att de blir censurerade på rädda-bloggarna. Precis det som gjorde att jag startade den här bloggen. Till er säger jag - välkomna! Här får ni vara positiva!

För övrigt hoppas jag att de mest hatiska på nej-sidan lugnar ner sig så att vi kan lägga detta bakom oss. Fortsätter det på det här sätter kommer vi få stora problem i området framöver, det är ett som är säkert. Är det värt det? Till vilken nytta? Ge upp!